Den egna bilen, förkroppsligandet av personligt utrymme, vem skulle vara redo att ge upp den? Detta funderar Erkki Oikarinen, riskhanterings- och hållbarhetschef på Turun Teknologiakiinteistöt, i sitt blogginlägg.
Turku Science Park sjuder av liv och är en trafikknutpunkt dit tusentals människor anländer dagligen för att arbeta och besöka. Själv har jag pendlat från Masku till Åbo i över två decennier, och nästan uteslutande suttit ensam i min bil – precis som jag har observerat att nästan alla andra trafikanter gör på morgnar och eftermiddagar.
På senare tid har jag börjat fundera på vad man skulle kunna göra åt saken. Människors livssituationer, scheman och behov varierar kraftigt, och utan bil känns vardagen omöjlig. Distansarbete hjälper en del, men för mig visade i alla fall två år i "coronabubblan" att hemmet inte ersätter arbetsplatsen. Jag saknar ett fysiskt kontor där jag kan träffa kollegor, ha möten ansikte mot ansikte och utbyta tankar.
Privatbilism är en hörnsten i vår nuvarande "jag-jag"-tid.
För många av oss som "tidigare körde bensinbil ända till Lappland varje vecka" är motståndet mot förändring stort. Samåkning till jobbet kommer på tal endast i extrema situationer, som när bilen är på service eller under julfester. Annars diskuteras ämnet knappast. Privatbilism är en hörnsten i vår nuvarande "jag-jag"-tid.
Skulle lösningen kunna finnas bland oss som arbetar i Science Park? Vad sägs om en bilfri dag eller en samåkningsvecka? Kanske gratis parkering i ett parkeringshus för en bil med fyra passagerare under en dag eller någon annan liknande lockvara? En applikation där du samlar poäng genom att köra passagerare, som du sedan använder för att virtuellt betala för din egen pendling som passagerare?
Att nysta upp denna större knut kräver fungerande kollektivtrafiklösningar och tågtrafik även till närområdena. Saker som kommer att hända, men långsamt. Själv bor jag 300 meter från järnvägen mellan Åbo och Nystad och den tidigare stationsbyggnaden i Masku. Även i vinter skulle jag med glädje ha låtit bli att skrapa bilen och istället gått till ett lokaltåg, om ett sådant hade funnits tillgängligt.
Erkki Oikarinen